Helt stört.
Känner mig typ mer nere idag än vad jag gjorde när Ioannis gjorde slut. Det är iaf samma känsla. Jag har nära till tårar och känner mig orkeslös. Måste hela tiden påminna mig om att Niclas faktiskt bara åkt till Thailand för två veckors semester och att han inte sagt att han inte vill träffa mig mer.
Varför känns det då så här jävla jobbigt?
Det är skrämmande hur snabbt man vänjer sig vid att han nya människor i sitt liv. Nu har vi bara träffats två gånger men pratar hela dagarna igenom.
Det kommer verkligen bli tyst när telefonen inte plingar till var och varannan minut. Jag hoppas på att dagarna flyger fram och att testerna på tisdag går bra. Jag har väldigt svårt att sova eftersom jag hela tiden drömmer om testerna. Så fort jag blundar så är jag på en idrottsanläggning men massa människor som står och tittar på när jag misslyckas. Inte den mest uppiggande drömmen man kan ha.
Men å andra sida så om jag inte klarar testerna så är det bara att söka igen. Svårare än så är det inte. Om jag inte börjar plugga i höst så har jag förhoppningsvis ett bra jobb som jag trivs på.
Allt kommer att ordna sig Ida. Allt kommer att ordna sig. Visst?
