Fascinerande!
I söndags så kom min äldsta bror med familj upp till Sthlm för att hälsa på Fia, Claes och Lukas. Kul eftersom de annars aldrig vill umgås med familjen på Mickes sida. Största anledningen till det är väl att vi inte orkar med Therese. Ett bra exempel till varför jag inte ens vill spendera 2 minuter i samma rum som henne är kommentaren hon skrev på Facebook i söndags. Att det ska bli kul för tjejerna att äntligen få träffa någon från pappas sida av släkten. Det är ju inte som så att de anstränger sig för att ha en fungerade relation med oss här uppe i Sthlm. Ringer dom? Nej. Skriver de på Facebook? Nej. Gör jag det? Nej. Varför? För att jag tycker att umgänge med Therese kostar mer än vad det smakar. Det är det bästa med att vara vuxen. Man väljer vilka man umgås med, slipper tryckas in i grupper med folk man inte går ihop med. Det är skönt. För man måste ändå vara realistisk. Ibland växer man ifrån varandra, ibland förändras man till det sämre eller det bättre och så inser man att man inte har något gemensamt.
I dessa lägen finns det ingen anledning till att kämpa för att ha en fungerande relation. Jag tycker att det är bättre att lägga det på is. Sanna vänner och släktingar förlorar man ändå aldrig.
Jag är otroligt tacksam för mina närmsta vänner och släktingar. Även om man inte pratar dagligen så vet jag att ni finns där om stormen skulle dra in. Så tack till er, Carlsson, Emma, Fia, Sofia, Anki och lilla Mamma! ! Älskar er alla! <3
