bravader

Är det meningen att de ska kallas kärleksfilmer? Man blir ju heldeppig av att titta på skiten. Har nu kollat på Valentines Day och tycker att det är om möjligt ännu mer tragiskt att vara singel och eller att vara i ett förhållande. Vad är det vi nu strävar efter? Man vill alltid ha det man inte har för stunden.. Som nu, jag har käkat chips men är nu sugen på lösgodis bara för att det inte finns tillgängligt. Vad är det som säger att man blir lyckligare (för lycklig är jag redan) bara för att man inte är singel? Om man ska se till de förhållanden som jag har i min närhet så finns det bara ett som jag kallar lyckat. Det är min syster Fia och hennes Claes. Så skulle jag hitta något som påminner om vad dom har så skulle jag kanske bli lyckligare, men det finns inga garantier. Hur som helst så känner jag spontant att man bör kunna känna sig trygg och säker i ett förhållande, men i stort sett varenda människa jag känner är otrogen eller har varit otrogen. Så det som jag strävar efter är alltså att hitta någon som kan bedra en eller som jag kan bedra? Det känns som ett tragiskt mål.