Ångest.

Efter gårdagens bravader så vaknade jag med ångest version 3000. Vet inte riktigt varför. Det var en trevlig kväll, vi satt på balkongen i Frösunda och drack rosé med sprite i plastmuggar och skrattade gott åt både pondus och avsaknaden av den ena katten. Försökte lugna min bror som var kattvakt med att Skorpan har en tendens till att gömma sig och att man inte behöver oroa sig. Hon är dessutom väldigt skygg så att hon ska visa sig när det två främmande människor i lägenheten är ungefär lika med noll. Emil min bror vad dock helt övertygad om att katten hade hoppat från balkongen.
Vi tog en bulle in till stan runt elva tiden och gick in på Soapbar, svepte en VT och dansade lite. Efter att jag fått ett ont öga från vakten efter att ha försökt komma in från rökrutan ett bra tag så kände jag att det var dags att gå vidare. (två packade idioter stod i dörren in och vägrade flytta på sig så jag tog mig igenom med våld, förklarade även för vakten att om han gör sitt jobb så skulle jag inte behöva ens tänka tanken. Hon insåg att jag hade rätt och att vi både skulle skärpa oss, fine!)
Carlsson och jag tog en bulle till Söder, där springer vi rätt in i Göran. Som har ett par röda byxor på sig. Det är ungefär det jag kommer ihåg av det samtalet. Jo, och att Carlsson kunde tänka sig att ligga med Dating in the dark Tomas om hon var tvungen att välja mellan Göran och Tomas. Mötte upp gammal skåpmat och hans entourage. Fick träffa Jorgos tjej, som var en riktigt trevlig och rolig prick, Carlsson hann med sista tåget hem och jag åkte till Gammal skåpmat för att spela playstation. Vad gör man inte för att försöka ställa om dygnet?
Idag så mådde jag verkligen apa, kräktes tre gånger på morgonen och hade det bara var det så fine, men att dessutom ha en huvudvärk som heter duga gjorde inte mig till den kaxigaste personen direkt. På bussen hem var nog ändå det absolut värsta, skumpigt som på en gammal bergodalbana satt jag där och försökte hålla tillbaka illamåendet. Till slut så känner jag att det vattnas och vattnas i munnen på mig oerhört, så jag plingar för att kliva av. Bussen hinner bara stanna och dörrarna öppnas innan jag kräks på gräsmattan vid bussstationen. Valde att promenera sista biten hem. Helgen utmärkelse som dagens äckel går till *trumvirvel* IDA!
Nu har jag iaf ätit pizza med mamma och Johannes och känner mig lite piggare. Ska försöka vara vaken så länge som möjligt idag så jag kommer kunna innan jobbet imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0