I normala fall.

Trots mitt tidigare inlägg om en viss person så finns det faktiskt gränser. Som när personen i fråga somnar på en soffa i lobbyn på mitt jobb. Efter x-antal olika upplivningsförsök så ger jag upp. Låter honom sova en timme och går på´t igen. Denna gång fick jag ett levnadstecken i form av en snarkning så jag bitchslappade honom lite till och, TADAA! Han vaknade till pyttelite, då funkade iaf mitt hot om att hade två minuter på sig att hitta en taxi eller så skulle jag be polisen hjälpa honom hem. Jag tycker att det är trevligt med sällskap men somna inte i lobbyn. Jag tar ingen powernap i luckan på ditt jobb... Pusspuss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0