Fortsättningen.

Hur gick det igår? Jo, Calle svarade på mitt sms och bad om ursäkt för att han hade hört av sig fast han inte borde. Jag frågade då om han var i Stockholm och tyckte att då kunde han väl säga hej om han hade vägarna förbi.
Så en liten stund senare så dök Calle, Simon, Marcus, Ville och Larsson upp. Jag fixade nåt drickbart till grabbarna. Det var en väldigt grabbig stämning vid bordet och Simon var väl den som höll låda mest. Han var lite som en kossa på årets första grönbete.
Calle lurade ut mig i lobbyn och högg tag i mig och omfamnade mig. Kramen varade i vad som verkade vara en evighet. Det var kul att se honom faktiskt. Det bästa med hela grejen var att man fått distans och jag kunde vara mig själv. Inte nervös eller fnissig utan bara vanliga underhållande Sundis. Fick några fina komplimanger om mitt utseende och personlighet och allt var på en väldigt oskyldig nivå. En bra nivå. Han är trots allt en gift man så det blir inget mer än en kram eller två. Låt oss bara hoppas på att vi kan hålla oss ifrån att återuppta sms kontakten. Jag kan bara inte hjälpa det men han har nåt som intresserar mig. Låt oss hoppas på att det går över!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0