bravader

Imorgon ska jag ta mig till Frösunda för att hänga lite med min Gudson. Har inte sett honom på två veckor och han har varit sjuk, liten stackare... Igår började jag iaf sakna honom galet mycket. Min syster och mamma har sagt att han kan säga Ida men jag har aldrig hört honom säga det. Han brås kanske lite på sin moster där, han gör inget på beställning ;) Men så igår när mamma passade honom fick jag prata med honom i telefonen och då frågar jag honom om han kan säga Ida och då skriker han Iiiiiidaaaaa! Blev alldeles varm i hjärtat och separationsångesten blev enorm. Tänk vad konstigt hur mkt man kan älska någon annans barn, hut mkt ska man då komma att älska sina egna?