Personliga brevet.
2012-08-13
Personligt brev.
Mitt namn är Ida Sundström, jag föddes 1985 uppe i Luleå men växte upp i Dalarna tillsammans med min sex syskon. Mig hittar ni i mitten av syskonskaran, högljuddast och med glimten i ögat.
Läste en friskvårdsinriktad linje på Kristinegymnasiet i Falun och älskade alla udda aktiveter vi fick roa oss med. Hade vi inte massage på schemat så kunde vi bada isvak. Gymnasieåren gick fort och jag minns dem som väldigt roliga och ombytliga.
Efter studenten flyttade jag till Stockholm där jag fick ett fast jobb som receptionist på hotell. Inom hotellbranschen kan tempot vara högt och man får lära sig att agera och reagera snabbt, helst innan situationer uppstår. Jag har trivts bra under mina år men känner att jag nu kommit till en återvändsgränd. Det finns inte många scenarion som jag inte ställts inför och jag saknar känslan av att inte veta vad dagen kommer innehålla.
Jag älskar utmaningar och är väldigt tävlingsinriktad och vill således även att det jag arbetar med ska ge mig något att bita i. Något som jag kommer ta med mig från hotellbranschen är att varje möte är unikt och att man därför också bör agera därefter.
Som person är jag väldigt rättfram, envis och rättvis. Jag har en tendens att alltid skynda mig igenom allt jag gör, utan att för den delen vara slarvig. Varför vänta med att ta itu med saker till senare, man vet ju aldrig hur dagen kommer att te sig.
Jag får ofta höra från mina vänner att jag är pålitlig och påläst, jag är den man ringer till om man behöver hjälp. Själv så anser jag att det är en självklarhet att finnas där, oavsett situation.
Min lediga tid spenderar jag helst tillsammans med min familj eller med mina vänner. Tillaga en måltid eller dricka en kopp kaffe är väldigt underskattat om sällskapet är rätt. Jag tränar en del, helst springer jag utomhus eller lyfter tungt på skivstången inne på gymmet. Jag älskar att resa och uppleva nya kulturer. Grekland är och förblir en favorit hos mig.
Anledning till att jag vill bli polis är enkel. Jag vill ha ett ombytligt arbete, där jag känner att jag gör skillnad. Jag tror inte att jag kommer rädda världen genom att bli polis men förhoppningsvis kan jag hjälpa enstaka individer.
Där har ni mig, en förenklad version som framstår betydligt mindre försynt i verkligenheten.
Med vänlig hälsning
Ida Sundström
Snälla ni som läser bloggen min, kommentera gärna och kom med åsikter :)
