Denna jävliga söndagsångest.
Den abssolut värsta dagen att vara singel på är söndagar. Jag som alltid gillat söndagar. Nu är det tveksamt att jag ens vill ha kvar den som en av de sju veckodagarna. Skulle hellre förlänga de andra sex dagarna med fyra timmar. Vad är då anledningen till denna överjävliga ångest? Att man är ensam och har alldeles för många timmar till att fundera över sin misär. Usch och fy säger jag bara. Vill inget hellre än att ha någon brevid mig i soffan, någon att fnissa tillsammans med och dela dessa långsamma timma med. Att jag inte har fikat på ett bra tag skiter jag nästan i. Det är inte den biten som jag saknar utan samhöringheten. Hur länge ska man behöva vänta på kärleken?
/Ensam och lite bitter...
Kommentarer
Postat av: Mr T
Det är inte bara på söndagar som den där känsla infaller... tycker att den kommer oftare och oftare nu för tiden...
Postat av: Ida
Jag är aldrig helt ensam annat än på söndagar så jag tror därför den dagen är absolut värst för mig....
Trackback
