bravader

Något som jag framför allt längtar efter är att få krypa ner i en varm säng efter en natt på jobbet och känna värmen från en annan människa. Att slippa äta alla mål mat hemma helt ensam. (nej katten räknas inte som sällskap!) Börjar nästa bli på gränsen till desperat nu, så alternativ som internet dating och speeddating dyker upp i mitt huvud. Hemska tanke! När var jag på dejt sist? Har jag någonsin varit på dejt? Man kan väl sällan räkna frukost efter ett one-night-stand som en dejt? Jag gör inte det iaf!

Det här med att gå på dejt skrämmer dessutom skiten ur mig, ska man sitta där och hålla låda med en person som man möjligtvis inte tycker är attraktiv, för man kan ju sällan bara gå när man inser att det inte är rätt. Ska bara gå på damernas och försvinna helt? Kanske inte riktigt så snällt?

Kom just på när jag har dejtat... Usch får fortfarande obehagskänslor när jag tänker tillbaka... Det var min mammas karls dotter som fyllde 30 och hade kalas. En manlig vän till henne hade sett mig på festen där jag hjälpte till att servera. Han hade bett henne om mitt nummer och hon hade gett det till honom efter att ha frågat mig om det var okej. Jag visste inte vem det kunde tänka sig att vara så jag svarade ja. Han ringde mig dagen därpå och han hade/har världens sexigaste röst. Jag blev så klart nyfiken och tackade ja till förslaget om bio en kväll. Så på dagen D så möttes vi på biografen och han hade redan köpt biljetter, men jag kunde liksom inte riktigt fokusera på filmen utan mest bara på det faktum att jag sitter med en fluffig, rödlätt man med bockskägg på 15 cm. Tunnhårig och i 30-års åldern dessutom. Jag var 19. Att han jobbade som tågkonduktör gjorde kanske inte saken bättre. Efter filmen så vill han vara en gentleman och köra hem mig, visst tänkte jag... Bilen han kör är en veteranbil från England som går på vänstertrafik. En lila sådan. När jag ska kliva ur bilen så tar han dessutom fram en bukett blommor som han ger till mig och ni som känner mig vet att det är det värsta och mest pinsamma jag vet. Han träffade jag inte mer än på tåget mot Stockholm några gånger, då fick jag dessutom gratis uppgradering till första klass... Man tackar man tackar...

Så nu förstår ni kanske bättre varför jag är maniskt rätt för att dejta igen?

Om inte så kan jag berätta om en annan gång? Inte så hemsk men lite okunnigt pinsam.

Jag klättrade mycket när jag var yngre, ett utmärkt sätt att få träffa människor när man bor mitt på landet utan några grannar. Klätterväggen låg vägg i vägg med vårt hus så det var väldigt bekvämt. Där lärde jag iaf känna Jonas och Henrik. Vi hade verkligen roligt när vi var tillsammans alla tre. Det gick några månader och jag var lite förtjust i Henrik men det var Jonas som frågade mig om jag vill gå på bio. (väldigt innovativa män i dalarna) Jag tackade självklart ja och vi bestämde att Jonas skulle hämta mig med bilen hemma och sen skulle vi åka vidare till Falun. Det började med att han ville presentera sig för min mamma och hennes man så att de kunde se att det inte var någon farlig man som skulle dra iväg med deras dotter... PINSAMT! Anyway, på väg ut till bilen så frågade jag var han Volvo 240 var någonstans? Han säger lite generat att han fick låna sin pappas nya Saab för att imponera lite. ÄNNU MERA PINSAMT! (Jag och min stora trut, att jag aldrig kan vara tyst... Så tänkte jag för mig själv!) Väl på bion så var det inga konstigheter däremot på väg från bion och tillbaka till bilen. Då ville Jonas hålla handen. Okej, visst tänkte jag. Jonas är en väldigt blyg kille så det var nog ett stort steg för honom. Samtalen gick lite trögt men det var inte helt tyst i bilen. När jag skulle tacka för bion så kysste Jonas mig och det var helt okej. Jag gick hem och funderade på hur kul vi har i vanliga fall och funderade på varför det varit så stelt just ikväll? Helt enkelt för att man kallade det en dejt. Att han var oskuld gjorde säkert sitt till. Så jag och Jonas fortsatte att träffas och var sedan tillsammans i 18 månader tills jag insåg att vi verkligen inte är gjorda för varandra. Kan avslöja att han inte fortfarande var oskuld efter 18 månader tillsammans med mig.

Slutsatsen av den här dejten är att man kanske ska träffas under andra omständigheter och inte kalla det en dejt, blir det mindre pinsamt då?

/Ida