Då var det bara att vänta.

Har nu fattat mod till att iaf skicka iväg ett sms om att jag skulle behöva prata om en sak. Har inte fått svar än om det finns tid för det. Vill helst få det här gjort så fort som möjligt, vill inte plåga mig själv mer nu när jag väl har bestämt mig. Kan inte tänka på det här bland folk, tårarna bara strömmar ner över kinderna. Som i morse på väg hem från tunnelbanan, en bra låt med Mat Kearney spelas och jag börjar grina. Inte okej.
/Ida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0