Att inte veta varken in eller ut.

Jag och Carlsson har blivit proffs på att ponera. Det vill säga att vi tänker; vad om? Det poneras mest om männen i våra liv eller snarare avsaknaden av dom. Vi har kommit så långt i vår ponering att vi vet nu att vi vill ha ett tvillingpar. Eller två bästisar(känner mig som en tönt varje gång jag skriver det ordet) som vi. Vi ponerar även om riktigt människor, en bekants nya flickvän som vi inte rikigt gillar och hur vi ska kunna ändra på just det faktumet att hon är hans flickvän(gäller mest Carlsson). Hon som har liiiite svårt att binda sig vill ju självklart inte att mannen för hennes jakt ska vara en upptagen man. SÅ KLART! SJälv så lider jag mer av regression. Mer om det en annan gång...  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0